jessicawilma

Jag vill bara gömma mig under täcket...

Nu är jag hemma efter ännu en dag på sjukhuset. Jag mår riktigt pissigt just nu. Säkerligen ingenting i jämförelse med hur min älskling mår men ändå. Att sitta där hela dagarna, se hur dåligt han mår, höra alla gamlingar runt omkring gnälla och klaga på dom mest menlösa sakerna, känna den där vidriga sjukhusdoften...usch! Det gör mig deprimerad, jag vill bara skrika rakt ut, gömma mig under täcket och sova tills allt är över och bra igen. Dessvärre så är detta något kroniskt som inte kommer försvinna, även om det kommer bli mycket bättre. Jag känner mig ganska hjälplös och det känns ännu värre att behöva gå igenom det helt själv. Varken jag eller min älskling har familjen här i stan. Tack och lov att det inte är något riktigt allvarligt, det hade jag nog inte klarat av. Jag är helt enkelt för mesig för sånt här, gråter för minsta lilla.
Det kändes lite bättre när jag kom hem och fann ett nytt nummer av Demo på hallgolvet, samt checkar från H&M. Ibland är det verkligen dom små sakerna som gör det. Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa min tidning och förhoppningsvis tänka på annat en liten stund.

Vi tänker på dig och F här, skickar massor av kramar! Förstår att det är jobbigt utan familjen, för båda.

Ha det så fint som det bara går, det blir snart bra igen.

Puss puss /från syster